31 december 2009

GOTT NYTT ÅR


2010 kommer rocka.
Puss och tack för i år.
.

299

Årets 299:e inlägg kommer här mest för att jag är sugen på att knäcka 300-gränsen. Anlände Umeå kl sex i morse och blev upphämtad av en yrvaken Pet-kompis med taxichaufförskarriär. Snabbt nerbäddad hos Pet och medvetslös till tio. Sen har vi köpt mat och nu börjar preppet för kvällen. Middag för elva. Alla under 25. Och jag.

Snön är HELT VIT i Umeå.


.

Rasta

Vi är i Tönnebro. Det säger mig ingenting. Vi skulle lika gärna kunna vara på Mars. Men nu är vi i Tönnebro. Chauffören äter middag. Alla andra fryser. Själv är jag så fenomenalt nöjd med att jag slapp använda busstoan. Den skulle man spola med nån vattenhink som stod bredvid. Inget för Edberg.
Så tack Tönnebro för lånet av toan.

Sex timmar kvar.


.

30 december 2009

Pojkarna

"Han måste vara något alldeles speciellt, som är värd 18 timmar på en buss." Ja. Det är han. Det är de alla tre. G, Pastorn o Pet. Hur man kan få ihop ett så magiskt gäng på ett och samma ställe på en och samma gång, otroligt. Och såhär långt efteråt är det fortfarande lika enkelt att umgås, bara på andra premisser. Jag fattade nog inte då hur mycket mer än Hen som kollektivet var. Jag anade nog.



Vi ser mest fram emot nyårsdagen, Pet o jag. Då är det pizza och Ivanhoe. Och skitsnack. Som då.

.

Buss

Ja ja ja. Jag inser också att valet att åka just buss till Umeå kanske inte var det bästa eller mest genomtänkta. Men det är ganska mysigt. Jag har sätet för mig själv, plockat fram min lilla vita polare, tagit av stövlarna och bäddat in mig i jackan. Det är ok.
Och eftersom tid just nu är det jag har mest av tänker jag också passa på att göra nyårs-inlägget. Det sentimentala snyftinlägget kom ju på mitt ettårsjubileum av flytten, så något sådant tänker jag inte bjuda på. Däremot ett par vaga nyårslöften. Utan inbördes ordning.

Mer av:
Skratta
Resa
Kompisar
Träna
Familjen
Belöningar
Bli upphånglad mot väggar
Nya kompisar
Disciplin
Webb

Mindre av:
Jobba
Ångest
Springa efter män som inte vill ha mig
Bakfylla
Otillräcklighet
Energislöseri

Ska lära mig att skilja på vem som verkligen tycker om MIG och vem som bara suger i sig av min energi. Ska ta bättre hand om mina bästa. Ska inreda min lägenhet. Ska åka till Sydafrika. Ska hälsa på Too var hon än hamnar. Ska lära mig säga nej. Ska ge mig själv lite andrum.

Gavin skrev att de jämna åren varit bra mot honom hela decenniet och att 2010 kommer bli grymt. Sweet. Det köper jag.


.

Söstra


Julklappsutdelning
.

29 december 2009

Innan gå ut

Nu har jag varit hemma i två timmar. Har jag städat inför besök? Inte en chans. Nu är det ju bara lilla Too som kommer, men seriöst. Två timmar slösurf som den sista halvtimmen utvecklats till slösurf med vin. Inte ok. Städa, Edberg. Nu. Snart kommer Efserufs och då är det ut som gäller.
Ska bli så SKÖNT med städhjälp.


.

28 december 2009

Julkort


Årets enda julkort tog sig ända fram. Och fortsatte vara årets enda julkort. Sen blev det årets bästa tag.


Mouahahahaaa

- I laugh in the face of all that is slask. Laugh! Laugh I tell you! mouahahahaha! /höger allvädersstövel
- Yes me too. Only I don't speak with that silly french accent that my colleague uses. /vänster allvädersstövel


.

Webba

Jag har köpt allvädersstövlar idag. De har reflex på hälen och kostade två hundra kronor. No more kalla blöta fötter.

Och Jo, jag tycker faktiskt det är roligt att prata webbstrategier i en timme i telefon. Det måste ju tyda på att man gillar sitt jobb.

27 december 2009

Road trip

Trafiken börjar tätna. Vi närmar oss storstan. Körde det mesta men nu har vi bytt så Lillebror kör. För precis exakt ett år sen gjorde jag samma resa. Då var det jag och Kotten ensamma som tog oss hem till Östermalm. Jag grät hela vägen den resan. Och ringde folk. Mamma, T, Aaron, G. Poo säkert tio gånger. Inte speciellt trafiksäkert men det var inte så intressant just då. Jag var en spillra och ville bara komma fram. Till soffan hemma. Till Poo.
Såhär ett år efteråt känns den bilturen lite melodramatisk. Men jag kommer ihåg precis hur det kändes. Spillra. Och då var det det enda sättet jag kunde vara.

Vi möts av fyrverkerier nu. Stockholm har saknat oss. På tisdag kommer Too. Hon är ganska precis där jag var för ett år sedan. Och precis som jag behövde bli hopskrapad av G då behöver hon bli hopskrapad av systrarna nu.
Det ordnar sig. Det gör det alltid.

25 december 2009

Slappa

Jag fick ett nytt hål i julklapp av pastorn. Problemet är bara att jag inte har någon ny stans som jag vill göra hål. Så lösningen stavas anchor. En anchor kan man sätta var som helst, eftersom den inte går igenom och gör en tunnel, utan bara sätts in under huden och sticker ut som ett litet smycke. Och ännu bättre att det finns en minivariant som heter skin diver och ÄNNU bättre att jag kom på att jag kan använda tillfället till att blinga tatueringen. Inga nya bling i ansiktet alltså, pappsi. Lugn, bara lugn.

Har nu spenderat två dygn i ett tillstånd av proppmätthet. Börjar nå gränsen. Har också lagt det mesta av min energi på att göra av med så lite energi som möjligt. Kolla film, kolla Izzard, läsa bok, sova. ÄTA. Om jag aldrig ser mat igen är det ok. Idag tog jag mig i alla fall - under protest - ut ur huset. Ända ner till hamnen faktiskt. Och för dig som inte vet vad det betyder så är det en promenad på säkert 7 minuter utan att överdriva. Och 7 minuter tillbaka. I regn.

Twinsen har för övrigt äntligen lyckats upptäcka Izzard på riktigt. Med följden att Too går runt och citerar. Det handlar mycket om tårtor och död i det Edbergska huset just nu. Och nu har den lille anlänt också.
Kan man äta Totta då?

24 december 2009

Julklappsutdelning

Rekordkort utdelning i år. Totalt tog det nog bara en och en halv timme. Som vanligt fick jag alldeles för mycket grejer. Och gav alldeles för lite. Men nu ska det lagas paella på Karlavägen framöver. Och så ska jag visst göra ett nytt hål.

Kom nu din asociala bäver. Japps.

God jul-morgon

En gång vaknade jag i just det här rummet där jag nu befinner mig, och fann en gråsugga på kinden. Det var lite jobbigt. Nuförtiden är antalet gråsuggor här kraftigt begränsat, men jag hittade just en liten bula under mitt lakan. Hoppas att det är ett solrosfrö. Varför det nu skulle ligga ett solrosfrö under lakanet. Det är i alla fall vad jag hoppas att det är.

Stöket har börjat en trappa upp. Mamsi pratar precis med Brosi i telefon. Poo sover fortfarande. Tror jag i alla fall. Hon är osedvanligt tyst. Hon kanske inte ens är i rummet. Har inte orkat vända på huvudet och titta efter. Too är i alla fall inte här. Tror jag. Papsi har jag hört, så han är vaken.

"Du får sova så länge du vill imorgon. Du behöver inte gå upp förrän tio i elva." Mammalogik. Nu är det ju inte vanligt att jag sover så länge så i praktiken betyder det att jag sover så länge jag vill. Men jag vet fortfarande inte vad som ska hända klocka elva. Spelar inte så stor roll. Jag ska mest ägna mig åt att vara ledig idag.

God jul!


20 december 2009

Julklappar

Har helt ignorerat julklappsgrejen i år. Tänkte för det första inte köpa några. Bara till lillen. Det ingår liksom när man är två att man ska få lite grejer, även av förvirrade fastrar. Men efter hand har jag insett att de andra faktiskt tänker handla grejer. Och nu är det helt plötsligt ganska tajt inpå. Bra planerat där, Edberg. 20 december är i stort sett slut. Leveranser via nätshopping hinner ju knappast fram. Jag har just satt ett visst hopp till CDon och hoppas på mirakel. Annars vet jag ju ett bra ställe för sista-minuten-klappar. Där jag dessutom numera har personalrabatt. Moget. En bit över 30? Prova en bit över 13.

Nu är det i alla fall för sent för julklappar för idag. Så jag ska ge mig på laxen istället.

Nycklar och en galen engelsman

Det handlade om världen och dess historia. Lite om religion och mycket om kommunikation. Och ganska mycket om dinosaurier. Speciellt den velociraptor som blev manager för hönan med tratten på näbben, åsnan som spelade med svansen och grodan som spelade med tungan. Till bandet anslöt sedan en godhjärtad haj.
Mannen är helt galen. Bästa födelsedagspresenten på bästa platserna.



I april förra året skrev jag ett inlägg om att svansa. Utvecklingen sedan dess har varit fenomenal. Efter ett par cider och lite nyckelförvirring blev det ett otippat besök på Söder igår. Jag vet att jag i stort sett lovade att nämna något specifikt av allt det trams som avhandlades, men jag kommer inte ihåg nu vad det var. Jag kommer mest ihåg gasmasker, mint, avfrostning och byten av efternamn. Och en beställd gynekologstol? Min out kom jag på i morse. Lite sent. Sovmorgon fick jag i alla fall och det ska jag ha imorgon också.
Det är så mycket snö på balkongen att jag knappt får upp dörren. Jag behöver åka till solen.

18 december 2009

MSN inför nyår

Pet says:
hon är så festlig
Pet says:
hon blev avundsjuk av tanken att du ska sova hos mig
Susanna says:
hahah VA
Pet says:
jag menar... DU av alla människor
Susanna says:
Ja exakt, varför just JAG
Pet says:
ja, kanske den mest osannolika kvinnan jag skulle ligga med
Susanna says:
skönt. Tack.
Pet says:
du kommer för övrigt få en egen lägenhet


17 december 2009

Titta in till min bäbis

Först kan du läsa HÄR.
Sen kan du titta in HÄR.

Köra bil

En gång var jag arbetslös. Rent tekniskt ett helt år faktiskt, men jag fick panik efter tre månader och placerade mig själv på en praktikplats. De där tre första månaderna gjorde jag inte så mycket vettigt - tyckte jag fram till igår. För igår fick jag nytta av de där kunskaperna som jag samlade på mig då. GT står för Gran Turismo och det går ut på att man bygger en bilförarkarriär genom att köpa, trimma och köra diverse olika bilar. Jag spelade hela. Konsekvensen av det: Vinna är ett för svagt ord - jag spöade fullständigt skiten ur HMS och Info på Ballbreakers bilrace. Tack Playstation!

Vi hade jätteroligt, och det var god mat, fast det var det tredje julbordet på två dagar. Fågelfröet delade även med sig av sin framtidsvision för mig. När jag är 62 kommer jag sitta i en silverpaljettklänning högst upp i Globen och styra Stockholm. För att jag ska gå med på det behöver Globen vara vridbar vid det laget, så att jag kan sitta stilla på min tron och blicka ut åt vilket håll jag vill utan att röra mig. Kan kanske tycka att det känns lite begränsat att bara styra Stockholm, eftersom världsherravälde varit mitt mål i många år. Men man ska väl inte få hybris antar jag.

16 december 2009

Julbord 2+3

Jag som inte gillar att äta en massa julbord före julafton. Nummer ett igår, nummer två på lunchen och nummer tre ikväll. Dagen i övrigt har gått åt till tekniska problem, arga kunder och flyttdiskussioner. För jag ska ju snart flyttas på igen, fast jag är nyinflyttad. Lite tråkigt att redan behöva lämna mina nya polare. För med dem har jag idag mest pratat om missiler som ska skickas via USB. Mycket roligare än tekniska problem.

Koffein

Orkade för övrigt inte gå upp efter tre timmar. Det blev fyra. Och det kan vara ganska ok när man har världens bästa jobb. Och fri tillgång till koffein.

Signalskola

När man hamnar i samma situation om och om igen kan det vara dags att fundera på vilka signaler man själv sänder ut. Jag sänder uppenbarligen ut något som gör mig till världens bästa och underbaraste person - och som man vill ha som bästa kompis. Men som samtidigt gör att jag inte räcker till mer. Jag kan tycka att det är ok. Till och med bra. Jag gillar folk, gillar att träffa och skaffa nytt folk och jag älskar att bli kallad fantastisk. Jag är också oerhört kräsen. Men då måste jag också få välja vem som ska få kalla mig bäst och vem jag vill ha som kompis. Det är inte ok att komma ett år efter total kross - ett år av tystnad - och förvänta sig att jag ska hoppa av glädje för att jag blir erbjuden vänskap. Nej tack. Jag behöver inte det. Jag har andra vänner. Som bara är vänner och som jag inte vill ha till mer. Jag har levt länge nog med min otillräcklighet, och min självbevarelsedrift är numera stark nog för att jag ska lyckas ducka när det ser ut att behövas. Kämpa sig in som kompis? Kanske. Kanske inte med 7,0 i promille och småhånglandes med någon annan. Då går jag hellre hem.

Där jag lyckas samla på mig kompis efter kompis har en av andra mina vänner istället lyckats skaffa en ringlande kö av upptagna män som söker uppmärksamhet. Till ingen nytta. Varken för dem eller henne.
Det är dags för signalskola för oss båda.

Julmingel

Sådär. Veckans första julmingel avklarat. Mycket roligt, och med nya människor i min nya roll. En helt galen, en arbetsnarkoman som jag, en trygghet, ett par anonyma. Man kan inte hinna mingla alla. Jag har spelat ut Sussie bra, uppfattningen verkar klar. Hon är rolig, på, tuff. Det kommer bli ett bra samarbete - jag behöver bara bevaka mina intressen nu i början så kommer jag ligga med i planerna alltid framöver. Webben är core eller hur var det?

Landar i sängen 02:08, väl medveten om att jag behöver gå upp igen om tre timmar. Så JA, mamsi, det råder ingen tvivel om att jag behöver sova mera. Jag lovar att göra det. Ska bara gå på annat julmingel imorgon, pubba torsdag, aw:a fredag och gå på Eddie på lördag. Sen ska jag sova.

14 december 2009

Bolla

Julfest för 250, ny sektion med 25 sidor, pensionär på besök, städa på jobbet, bio, ny layout på allt, interninformation, engelsmän, brunch, fakturor, städa hemma, nyår? Engelsmannen avbokad, fotopojke inbokad, kväll med reklambyrån, möte med IPhone, festa med gamla folket, berömma gänget...

"Det verkar som att du behöver din energi för dig själv." Tack. Från och med nyår ska jag börja jobba heltid. Det ska bli skönt. Undrar bara vad jag ska göra med all tid som blir över. Vad gör alla andra?

Årets enda julkort, för övrigt, går till Afghanistan. Undrar om det hinner fram i tid.

13 december 2009

Testar webcam

First ever testkort med min lilla vita kompis. Morgonsurfa yes. Har hört att man kan tjäna pengar med en webcam.

En påse morötter

Fredagen blev en lång dag. I mitt fall en bit över 24 timmar faktiskt. Och det var en fantastisk dag, vars stora event får omdömet "min bästa hittills". Även om Snövit-kommentarerna duggade tätt och att jag tills slut lyckades uppvisa ett svansbeteende som jag inte sett på nästan ett år.

Roligast: Måns
Mest oväntat: Engelskt SMS
Jobbigast: Knyta istappar på fiskelina
Mest udda: En påse morötter
Gulligast: En silvrig påse på mitt skrivbord
Godast: Bubbel bakom receptionsdisken
Mest behovsanpassat: Två stenar på ett armband
Glittigast: Festlokalen
Ondast: Mina fötter efter kl tolv
Skönast: Ta av stövlarna kl tre
Bäst: Alla mina underbara som ringde, messade, kramade, grattade, pyntade, jobbade, fb:ade, mailade, fixade, pysslade och skrattade. Jag hoppas att ni vet hur fantastiska ni är.

Tack för världens bästa 31!

10 december 2009

Teamwork

Bästa exemplet ever på teamwork när kommandoenhet Wesslan/Edberg slog sina kloka ihop och gjorde kommunikation. Inte bara genom att formulera de huvudsakliga budskapen, utan även genom att skicka signal om vår viktighet. Och varför det är så viktigt att satsa på webb. Inte så komplicerat för oss insatta; i min värld är det helt logiskt, men det är inte så självklart för övriga gänget. Konstigt kan jag tycka, men det är ok att inte alla fattar. Förr eller senare kommer de över till den goda sidan. Och då ska vi ta hand om dem, Wesslan och jag.

Nu ska jag gå och färga håret. Imorgon är det blingfest. Med fler gäster än på min magiska 30. Inte så dumt.

Grupptryck

Japp, jag föll för grupptrycket. Nu är jag lite öm i armen. Om jag missar festen imorgon för att jag är kass är det INTE ok. Men nu är det gjort i alla fall.

09 december 2009

Sortera strumpor

Så. Sex maskiner tvätt är nu ordnade, vikta och sorterade. Nästan. Det ligger en hög strumpor kvar i soffan. Sortera strumpor är bland det värsta jag vet. Jag kommer ihåg att mamma brukade lägga alla ensamma strumpor i en korg och så fick man rota igenom korgen med jämna mellanrum och bygga par. Det var tråkigt då med, och jag gjorde det framför tv:n då med. Egentligen borde jag slänga de överblivna strumporna och börja om med nya. Men det bär mig emot att slänga bort saker bara för att de är ensamma. Hm.


Det här är för övrigt det första inlägget jag skriver på min nya lilla kompis. Den är vit och pyttepytteliten. Faktiskt så liten att jag kryper ihop lite medan jag skriver, annars känns det inte som att texten ska få plats på den pyttelilla skärmen. Söt.


Men. På temat "sluta surfa och gå och lägg dig nån evig gång så du kommer upp i morgon bitti" ska jag göra precis det. Gonatt.

08 december 2009

Gamla Stan 06:14

Julkalendern

Det här var kul! Min definition av göteborgshumor. Tack Daniel.

06 december 2009

Minisemestern

Normalt när jag pratar om religion med mina vänner handlar det om religionsmotsättningar och hur de påverkar världen idag. Eller, det är åtminstone vad jag gissar att vi skulle prata om. Vi pratar inte religion speciellt ofta. När jag umgås med pastorn däremot, och hans vänner, handlar det mycket om religion. Men då pratas det om tolkningar av bibeln, stolar eller bänkar i kyrkan, vem som kan undervisa i bibelskolan och hur många som deltog i förra veckans föräldragrupp. Annorlunda. Och annorlunda är roligt.
Jag var med i kyrkan igen. Den här gången var gudstjänsten i en teater. Samma teater där T och jag såg Dirty Dancing i våras, nära Piccadilly. De hade vuxendop och liveband, och tio minuters mingel i mitten, där vi blev påhoppade av en hysterisk tant utan sociala gränser som skrämde livet ur Duncan. Sen gick vi och åt indiskt och pratade om hur olik den gudstjänsten var jämfört med de jag har varit på. Bortsett de fåtal gånger jag har varit med pastorn i kyrkan består mina erfarenheter av kristendomen av de söndagar man tvingades bevista högmässan bara för att prästen skulle bocka i att man varit där så man kunde åka på konfirmationsläger. Då satt man i kyrkbänken och pendlade mellan att falla i koma och fnissa ihjäl sig åt något brorsan hittade på.
Sen åkte vi till en bio nära Duncans lägenhet och kollade på 2012. Den var ganska bra. Duncan höll sig vaken, trots att han till skillnad från mig var lite sliten efter lördagens bravader (man måste komma ihåg att han är 40 och har en normal leverfunktion). Då hittade vi en rolig liten klubb ovanpå Covent Garden. Det visade sig att om man gick ner i deras kök och sen vidare ner för en liten konstig trappa, hamnade man i valven under Covent Garden, där det var dansgolv. Innan dess hade vi joggat i ösregnet från en turkisk restaurang där pastorn och jag blev lovade "wine on the house" som aldrig dök upp. Men maten var god.

När Duncan lämnade huset för att åka till jobbet dagen på måndag morgon passade jag på att länsa hans iTunes. Min lilla röda är nu officiellt död och min nyare lila kompis måste steppa in och ta över. Tyvärr är den nästan tom, så ett besök i Duncans ganska stora musikkatalog var välkommet. Sen åkte jag till Oxford Street och köpte ett par stövlar. Big surprise. Den här gången var det vita stövlar med riktigt ordentliga klackar, nästan stilettisar. Till på fredag.

Det enda som inte var ok på min minisemester var Ryanair. Inte resan som sådan, de gör sitt jobb och man får vad man betalar för. Men det är inte ok att minuten man är i luften börjar krängandet av saker. Det är mat och dryck, lotter, parfym och godis. Ingen lugn och ro på hela resan. Och det som fick mig att tröttna ur totalt - deras kalender med bikiniklädda flygvärdinnor. Inte ok. Hon som gick runt och sålde detta elände såg ut att skämmas. Killarna bakom mig fnissade. Inte ok. Tack och lov för höronlurarna.

Ryanair - inte ok. London - roligt. Vänner i London - fantastiska. Minisemester - oftare!

Duktig

Överraskade mig själv med att stanna hemma igår. En lördagkväll. Duktig Sussie. Ett för mig mycket ovanligt beslut, som visserligen togs tidigare i veckan, men som jag hade svårt att se att jag skulle följa upp. Men det gjorde jag. Och belöningen kom genast - i form av myskväll med en förvisso något mörbultad men likväl fantastisk fotopojke och tillhörande hyrfilm.

Resten av lördagen hade jag sömnbristen till trots tillbringat med Cum (det är faktiskt inte mitt namn på henne, det är helt hennes eget påhitt) på bland annat Cum, jagande party-outfit. Och lyckats. Duktig Sussie. Behöver nu inte stressa i veckan, utan lugnt preppa allt annat som ska vara klart på fredag. Typ färgning av håret. Puff.

Har ägnat dagen åt att tvätta och julpynta. Visserligen under gedigna mängder svordomar, och i starkt begränsad upplaga, men ändå. Ok, för att vara helt ärlig har jag bara hängt ut balkong-ljusen och plockat fram en röd duk. Men det var kallt på balkongen och ljusgrejen var trasslig. Och jag har tragglat mig igenom sex maskiner tvätt. Så det är ändå duktig Sussie. Blir det beslut på glöggsammankomst får jag väl fylla på lite. Tomtekossan kan ju få komma fram, till exempel.

Kaoset drar igång igen imorgon, och avslutas med storbaluns. Som tur är, för då slipper jag fundera på någon form av födelsedagsevent. Det räcker bra med 250 pers på julfest och en pensionär i huset.

Har tagit ner pyntet från kräftskivan jag hade i augusti också. Och städat bort gummiklubban. Duktig.

03 december 2009

Tonåring

Efter ett samtal med Mamsi idag kommer en mängd minnen tillbaka. Minnen av oändligt långa resor på tre-fyran till Tuve. Fniss och fån i ett tält en midsommar utan sömn. Diskussioner om Kent. Var det Kent? Jag gillade dem inte då heller. Hur var jag när jag var 15? Var jag ens 15? Var jag 16? Det var en evighet sen. Halva mitt liv. En livstid. Före Crille. Före Simpson. Var det före Simpson? Fanns det ett "före Simpson"?
Udda citat om Alex van Halen kommer upp. Jag vet än idag inte vem det är. Fantastiska T. Oskar. Myggor. En blå bomberjacka med cigg-brännmärken och ett blåvittmärke. Jag lämnade aldrig tillbaka den där bomberjackan. Och jag är tveksam till att jag någonsin kunnat slänga den. Letar jag i förråden tror jag att den dyker upp igen.

Vem var jag då? Hade Sussie då blivit definierad med en flaska rosa bubbel? Jag minns att jag skrattade mycket. Då med.
Jag ler hela vägen hem.

Avtackad

Jag är rosa och jag är bubblig. Så tolkar jag min tack-och-hej-present från info. Det är ju skönt att jag har lyckats vara mig själv såpass att de tolkat mig rätt. Igår var det dags att tackas av för det dryga år jag plågat min lilla omgivning på våning fem. Lätt det roligaste jobbet jag har haft. Jag har lärt mig så mycket, jobbat så mycket och skrattat så mycket. Tyvärr lyckades jag aldrig ta livet av Tove, men hon fick i alla fall med sig tinnituss som ett minne av Edberg. Och det är ju alltid något.

Avtackningen som sådan bestod av karaoke och fondue. Oj vad åttiotal, tänker du nu. Och det är helt rätt. Så sjukt roligt och otroligt gott! Det måste varit grymt på åttiotalet. Jag kommer inte ihåg så mycket av festaktiviteterna, mest att jag gick i skolan och på ridskola. Sen blev det liksom nittiotal.

Jag har flyttat ner på min nya plats på riktigt nu. Nya kompisar, ny humor, nya grupperingar. Det sociala djuret trivs. Och jag har ju med mig både Peter Siepen, Tove och Svampson så saker är nästan som vanligt. Det är bara lite mer godis.

Rådjur

Det här var ju väldigt roligt.

01 december 2009

Åka tunnelbana

Orsaker som det är ok att missa sin hållplats för:
- Man somnade
- Man vet inte vart man ska gå av
- Man är upptagen med att snacka med någon otroligt intressant människa
- Det är sjukt mycket folk som inte flyttar sig när man vill gå av
- Man är full i kombination med någon eller all of the above

Orsaker som det INTE är ok att missa sin hållplats för:
- Man spelar patiens på sin telefon och missar var man är. Fail.

Comments on a trip to Finland

A couple of weeks ago I went on a cruise to Finland together with G and LenaBell - and Gavin. Hadn't met Gavin before, only had him described to me as "the crazy south african". Well, here's his story of what REALLY happened on the boat. Don't believe all of it - remember, he doesn't speak the language.


On Thursday 5 November, I visited 2 very good friends in Stockholm. I had not seen them for 2 years, and whilst excited to see them, I had been to Stockholm before and so wanted to get out of town for the 3 days I was there. Nothing like being invited and then telling your friends what to do for the weekend…


I love the outdoors, so was keen to into the far North of Sweden, but time did not allow. So a boat cruise to Finland was planned. I was very happy with this as I love going to new countries and Finland sounded cool.
As I was going with a couple, they arranged for a friend of theirs to join us so we had 4. So I met Susannah, or Sussi as she prefers/insists on being called. Before the trip we became friends on Facebook, and as it is with girls from Scandinavia, she is very good looking.

The night before the cruise, we met some guy who had been on the boat before and he said it would be good and “if you did not get laid, you were gay”. Well I was going to have to be gay, because being married I had to behave and I am not the hottest guy around either. Anyway I came to have fun and that is what I intended to do….and one can always meet a girl and dance and party but just not shag can’t you??…yeah right…

So we all met on Friday 6 November and waiting for the boat at the terminal, so we start to see who our fellow passengers would be for the next 24 hours…We were by far the best looking group there. A hot Norwegian blonde, a gorgeous Swedish brunette and a handsome Swedish guy, and then me..Slightly overweight, 41 year old South African….Top drawer if you ask me…

With some time to wait we started something we would do a lot of…DRINK. Good quality beer. It was then I realized that my credit card was going to hurt. In South Africa we pay around 7 SEK for a beer, 15 SEK for whisky, Gin, Wine, etc. Here I was paying SEK 65 – 85 a drink. Oh well, nothing money cannot fix and who cares. We are out to party. My friends laugh at my clips of 50 SEK notes…Seems you only go out with big notes in Sweden….

So onto the boat we go, up to our cabins. I feel bad as I am splitting the couple up, but the feeling soon goes…We chill out on the cabin listening to music on the laptop and through speakers we brought onboard. The neighbors are getting nervous as it is a noisy room we have.. We crack the Veuve Cliquot champagne and the party is officially on. I am so happy. With my good mates and I believe I have met another really nice person in Sussi and I hope we can be friends as well….Pity I am not 25 and single…then I quickly come back to reality…

The girls get all made up. They now look hotter than before. We WILL be noticed.
Off to dinner. My first time ever on such a boat and I am very impressed with all the stuff onboard. Dinner was good, and meant we now had something in the stomach to absorb all the alcohol we were ready to drink…No shooters but…Please…All this talk of tequila, Cock-sucking cowboys, and others mixtures is not good.


We gamble a bit..a waste as the max bet is 1 SEK. Winning at roulette means you win 35 SEK…HALF A BEER…FFS, let’s just get hammered rather..

The live band we go to, is good but not the best. They are playing normal tunes but not banging music, but we get dancing and partying a bit, especially to an old anti-apartheid song from South Africa – “Give me hope/head/dope Joanna”.
Sitting having drinks, Sussi tells me her game plan for tonight. She is looking for a 25 year old guy, and if the right one comes along tonight, then the boat may rock a bit more tonight…I wish her well, but want her to take care as well. I know what us guys are like…she says she will be fine. I believe her.
(Note to mom - thins obviously isn't true.)

We head up to the real disco upstairs and the party now gets seriously underway. Booze is flowing, and music is much better. Sussi finds some guys, Gunnar the Swede is dancing and Lena and I are chilling out. The party is carrying along nicely, not wild, but just fast enough to have a good time.
A little Jagermeister to wake us up, and we push on for some more hours. At around 4:30am it is time for some sleep…Gunnar and Lena sneak into one cabin, and I am alone in the other. Sussi is partying… I am officially gay…

At around 7:30am a knock on my door. Sussi is back and wants to talk…she did not rock the boat…What about sleep??? No ways..We talk for a good few hours. Awesome chats. I learn a lot about her. I like her more. She wants to come to Africa. I do what many people do to me on my travels around the world – invite her to come and stay with us, and tell her that I will take her around wherever she wants and keep her safe. She is excited and wants to come see us. Deal done. I LOVE having people visit us.

I am feeling stuffed, but the next energy wave is coming along and we wake the lovebirds in the next cabin and tell them it is time to get going again. After all they cannot shag all weekend…Drink all weekend = YES. Shag all weekend = NO..

Whilst this is going on, I miss my chance to go ashore in Finland…and I even paid extra for a special visa…Oh well I will just have to come back another time.
We go to breakfast at 11:30. I gather that we have one hour only to eat….Seems a bit army like …Anyway there is free beer and wine on tap. We carry on where we left off the night before…drinking…breakfast is horrible…but the people I am with are fantastic. I wonder what they think of me? Well they are still talking to me so, cannot all be bad.
We try and go to the Jacuzzi, but you cannot have male and female in the same area….No f…..g love boat this…seems strange and disappointing as the last thing I want to do is share it with men only..Being called gay is one thing…being gay is completely different…
So it is off to the duty free bottle store and it is like a beehive as everyone cashes in on cheap booze…We buy beer, champagne and Vodka…Did someone say let’s have a drink??

Then some fool jumps off the boat, and we have to stop and rescue him..He survives and we carry on home.

We have a quiet drink in a bar, watching the very drunk people dance and behave like they are superstars….Maybe we were like that last night??
So we head back to the cabin for the last few hours of the trip, and amazingly we decide to do something we have not done yet…drinking. We sing along to songs and even dance to a few..I love it. Superb quality time with friends… I kind of do not want it to end..but my liver will quit soon…

Soon the party is over. We disembark carrying our booze and stuff. Tired, we go home quietly… and poor in pocket but rich with memories…

For me, it was superb. I spent quality time with quality friends. I met new people, had a good drink up and party, was able to relax and forget work, business and other things. I missed my wife – she would have loved the experience, and I would not be classified gay…

Thanks my friends for an awesomely good time. I cannot wait for the next time, which may just be in South Africa in August/September 2010…

27 november 2009

Morgonpacka

Packade jag igår? Såklart inte. Så nu har jag varit uppe ett par timmar. Och medan jag morgonstädade och panikpackade hittade jag ett erbjudande jag hade fått på posten - på en rosa dator. Rosa! Måste ringa Glocalnet idag.


26 november 2009

Borde packa

Om jag bara hade tittat in i min kyl lite oftare hade jag ju för länge sen hittat resterna av kinamaten som Poo satte in där efter vi hade ätit för nästan två veckor sen. Men nu tittar jag ju inte in i min kyl så ofta. Så nu luktar det konstigt i den. Det är ok. Det hinner nog gå över innan jag kommer hem. För imorgon, people, drar jag till London. Och andas. Ingen vila, det är nog kört med vila för min del det här året. Men lite break och inte en chans att gå till jobbet på helgen. Och leka med Äron Päron och Dunc. Och shoppa. Sweet.

Alltså borde jag ägna mig åt att packa nu. Inte surfa och kolla tv. Ye ye.

Det är bara en dag kvar nu. En dag med häxan surtant, duracellkaninen, fågelfröet, byggare Bob o de andra barnen på femman. Det är sådär att lämna något man kan för något man inte kan. Men det ska bli sjukt kul. Ska bara styra upp lite. Skönt att ha en vessla.

Men först ska jag packa. Nu. Japp. Pfff....

24 november 2009

Asociala media

Ja, jag vet. Närvaron har varit begränsad ett tag. Med ett antal tolvtimmars arbetsdagar, delad arbetsplats och ett sedvanligt högt intag av alkoholhaltiga enheter i bagaget har det varit lite sisådär med det sociala media-bruket. Ye ye, förr eller senare återkommer energin och suget. Men just nu är jag inte upplagd för VM i vitsigast kommentarer (Twitter), OS i egoboost (Facebook) eller världscupen i självutlämning (bloggen). Jag vill mest sova.

Jag är inte på banan med exakt vad det är jag förväntas göra framöver. Men efter över en timme med fantastiska Vesslan känns det inte som att det spelar så stor roll. För det är förmodligen ganska stor skillnad på vad jag förväntas göra och vad jag kommer göra med tjänsten. Det gäller bara att se till att styra själv. Det ska jag börja med på tisdag.

Nu ska jag sova.

21 november 2009

Vita löften

Och med tanke på gårdagens planer på att tvätta och sova kontra vad som verkligen hände, vågar jag knappt yttra planerna på en vit januari. Efter trettondagshelgen, vill säga. Vi får se. Kanske om det blir vadslagning om saken.

Sussie älskar tåg

Samtidigt som tåget rullar in på Hässleholms station kikar jag runt lite i vagnen för att scanna av läget bland medpassagerarna. Jag väckte just mig själv med mina egna snarkningar. Med tanke på att jag har på mig höronlurarna och att de är fulla av Winnerbäck är det ju risk för att andra faktiskt hört snarkningarna högre än jag. Men ingen verkar bry sig. Och som tur är visar scanningen av ansiktet att jag inte har suttit och dreglat.

Jag saknar Kotten väldigt mycket vissa dagar, men samtidigt inser jag också att jag kommer fram till Zander betydligt fräschare efter ett par timmars sömn och en fyratimmarsresa än om jag skulle har kört hela vägen en sextimmarsresa. Kommer aldrig erkänna tåget som ett ok färdmedel dock. Jag blir uttråkad bara jag ser ett tåg på håll. Idag är räddningen Twitter, jobbet och det faktum att jag sov fyra timmar inatt.

Kommer anlända Malmö utan inflyttningspresent, utan sängkläder och utan att ha inhandlat min egen dryck. Pinsamt oförberedd med andra ord. Igår ordnade jag i alla fall sovplats i London till nästa helg. Alltid något.

Nu ska jag somna om den sista stunden innan Malmö. Kan bara konstatera att jag snart spenderat alla ljusa timmar den första soliga dagen på tre veckor ombord på ett tåg. Tack SJ.

18 november 2009

Göteborgshumor på engelska


TACK TOMAS!

Lycka

Alltså, jag kan acceptera att folk går hand i hand och är mysiga på stan. Litte gulligt sådär. De kan ju eventuellt vara lite i vägen för oss andra, men de är ändå ok. Men gränsen går väl ändå vid att SPRINGA TILL BUSSEN hand i hand. Skärp er.
Lyckliga människor. Man blir ju bara förbannad.


Prao

Började min praoperiod på riktigt idag. Efter tre minuter insåg jag vilken nytta jag har av att jag redan kan vissa delar av jobbet. Och efter ungefär fem minuter insåg jag att jag kommer ha fem dagar på mig att lära mig resten. Ny taktik: lär mig kontaktvägarna istället. Bättre att veta vem jag ska fråga än att kunna lite mer. Kommer ju ändå inte hinna lära mig allt.
- Fan va du är smart! sa IT-Daniel. Eeeee... ja.
- Är det korvstoppning nu? sa min nya chef. Japps, det kan man kalla det.
Fast jag gillar inte riktigt ordet korvstoppning. Det skulle innebära att jämställa min hjärna med en tarm och kunskap med korvmassa (eller vad det nu kan heta - korvinnehållet, du vet). Sådär.
- Bra att vi har samma bokstavskombinationer så vi tar oss igenom den här överlämningen, sa min företrädare. Verkligen. Vi försöker vara strukturerade, men två adhoc-personligheter kan ha lite svårt att hålla sig till ämnet.

Det löser sig. Det gör det alltid. Nu är det påbörjat.

17 november 2009

Hjälten

Det här var roligt idag.

Blommor

Människorna på TV pratar om riktiga saker. Starka upplevelser och verkliga känslor. Om nu känslor kan vara verkliga. Det är skönt att höra brutalt ärliga historier. Det är skönt att höra människor prata om saker som diskurs, sociala tabun och medial propaganda. Påminner lite om Halmstad och de diskussioner vi hade där. Jag kan sakna det idag. Diskuterar de sakerna för sällan.
Det är snart tio år sedan jag lämnade Halmstad.

Idag fick jag ett tack för det här året. En blombukett och en bulle att bjuda de andra på. Från och med imorgon är jag Statoil.

16 november 2009

Hösthumöret

Med lite god vilja kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Till och med en som skiftar i fjorton nyanser av grått, är full av duggregn och täckt av kladdiga löv. Om det inte hade varit så mörkt när jag gick till och från jobbet hade jag nästan trott att jag var någonstans i östeuropa för tjugo år sedan. Det är för övrigt tjugo år sen den där muren revs.
-Kom ihåg det här. Detta är historia, sa pappa. Jag kommer ihåg.
Idag blev det aldrig ljust. Jag försöker intala mig att mörkret är min kompis. Som att man går omkring och blir kramad liksom. Funkar inte så bra. Så min nya taktik är att trotsa mörkret och ge mig in i det. Lämna gatlamporna och bara omge mig med mörker. Funkar lite bättre. Då kan jag nästan låtsas att mörkret tycker om mig.

Med lite god vilja kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Till och med en som följer upp på ytterligare en helg av dekadens. Och en tredagars igen dessutom. Har hunnit med den sjukt snygge engelsmannen - och tröttna ur. Har hunnit med att prata klonkar och plinkar med Morris. Har hunnit jobba, leka med Poo, gratta en femtioåring, gå på pojkbuffé och supa ner norrländskan. Eller nja, det där sista gjorde hon nog själv. Jag har också hunnit kinamat, jobb, mintbaileys, kajen, vin, jobb, Rose, glass, Debaser och tomtestövelspremiär. Och några taxiresor inemellan.

Gränsen gick halv fem i morse. Det tog jag mig inte igenom. Men annars kan man ta sig igenom vilken måndag som helst. Man behöver bara lite god vilja. Och bra musik.

14 november 2009

Lördagmorgon

Gårdagens evenemang blev lite kortare än planerat. Min lilla myra behövde lite gå upp-support och det i kombination med min tredagarssatsning som ikväll ska avslutas med pojkbuffé gjorde att kvällen slutade ganska tidigt.
Igår var det hejdå. Jag tycker det är läskigt. Samtidigt så sjukt coolt. När man springer runt runt och jobbar som en tok glömmer man hela tiden att det finns människor som jobbar med riktiga saker. Sånt som faktiskt betyder något för andra. I verkligheten liksom. Det ska jag också göra en vacker dag.
Men först ska jag gå till jobbet.

11 november 2009

Heldag

Dessutom hade jag väldigt roligt igår. Med mina nya. De är väldigt många fler än mina gamla - och jättebra. Betyder inte att jag inte kommer sakna mina gamla. Men det kommer bli roligt.


Divided

Hade återigen börjat på ett inlägg om hur mycket jag har att göra och sen avsluta med att konstatera att jag sitter på jobbet och klockan är kvart över sju. Jag skiter i att lägga ut det inlägget. Det är faktiskt helt ointressant.

Vad som däremot ÄR intressant är att skaffa nya vänner och ta hand om de man redan har. Och det försöker jag ägna mig åt mellan mötena och utbildningarna och allt annat som studsar omkring. Att hålla mig uppdaterad runt Alma. Att preppa för en blivande 40-åring. Att gå på hejdåfest med allvarlig underton. Att baka in nya bekantskaper.
Att lyssna lite ibland. För det är faktiskt helt ok att vara hobbypsykolog åt någon som kör en vända i ett träsk man känner väldigt väl själv. Tro mig när jag säger att jag har utnyttjat samma tjänst, även om det var ett bra tag sen. Jag har opublicerade inlägg om det också. Kanske lägger jag ut dem någon gång. Men inte idag.

09 november 2009

Nya

Jag överlevde Finlandsbåten. Det var relativt suspekt men inte så illa som jag hade trott. Med grymt sällskap löser sig det mesta, och trots brist på vettigt bubbelbad och trots alldeles för många kalasfulla medelålders män med total brist på självinsikt var det faktiskt helt överlevbart. Nu tittar jag på Ullared. Känner igen hälften av människorna från båten. Roligt folk, de där svenskarna.

Kan inte fatta att jag verkligen ska åka till Sydafrika. Nätverksbyggare av rang. Säger ju det. Synd att det är så långt till september. Men fram till dess ska jag ägna mig åt min nya bebis, ett par kortare resor, eventuellt ett par bröllop och lite annat smått och gott. Och såklart det nya tillskottet i min närmsta krets. Välkommen lillan!

Jag börjar med en heldag med mina nya imorgon. Läskigt. Roligt. Grymt.

04 november 2009

Hemlis

Jag vet att gårdagens inlägg var tråkigare än tråkigast. Sorry för det. Ibland får man inte prata om saker. Min omedelbara och instinktiva reaktion är att kallprata. Det får ju inte bli tyst. Lite som på en sån där jobbig date. Inga tysta sekunder, då blir det panik direkt. På tal om dater ska jag ju åka finlandsbåt på fredag. Kan ju bara sluta i total katastrof, trots trevligt sällskap av G och gänget. Jag ångrar bittert att jag sa ja till detta underliga påfund (påfund, för övrigt ett roligt ord. Det och bestört ska användas oftare).
Vad gör man på de där båtarna? Jag har bilden av dyngpackade, skräniga lantisar med hockeyfrilla och/eller begynnande flint, i skinnväst sjungande karaoke medan överblingade russintanter förtvivlat försöker dansa bugg med sina senildementa män, ivrigt påhejade av diverse deprimerade småbarnsföräldrar som förtvivlat försöker hålla liv i sina trötta skrikande barn, eftersom de vet att om de går och lägger dem i hytten kommer de själva somna och det är det värsta som kan hända för de är ju ändå på FINLANDSBÅTEN och då ska det banne mig supas och festas, gärna tillsammans med det stöddiga killgänget från förorten med ett samlat IQ på 82 och de fnissiga, nyskilda 40-talistdamerna som har druckit så mycket Cointreau att de inte längre kan artikulera nog för att tala om vad de heter.
Ser verkligen fram emot denna studie i det mänskliga förfall som bara kan uppstå i miljöer där man inte ser solen på ett halvår.

Innan det är dags för dagens hempromenad (som jag lovar att inte skriva om, även om jag har vinterjackspremiär idag) tänkte jag bara berätta vad det var jag inte fick berätta igår. Och det är att jag nu kan titulera mig Digital Media Manager - eller webbansvarig statoil.se om det ligger bättre på tungan. Webbhäxa med andra ord. Jag blir nu officiellt statoilare dessutom. Här är min nya bebis.

Någon som är sugen på att följa med på Finlandskryssning?

03 november 2009

Hempromenad

Jag har gjort många såna i den här stan. Hempromenader.
Av någon anledning är detta väldigt mycket Stockholm för mig. Väldigt mycket hempromenad. Idag hade jag medvind på vägen hem.


02 november 2009

Eventbyrå Edberg


Människor rockar. Verkligen. Hur omöjligt hade det inte varit att rodda ihop dagens grej om folk inte hade rockat? Allt från de sjukt lugna teknikerna som hann både snacka skit och dricka kaffe och ändå rodda jobbet på halva den planerade tiden, till grafiska som kom till jobbet på måndag morgon med den mest panikartade beställningen på den här sidan jul. Och som levererade. Med bravur. För att inte tala om Rival, som stod ut med alla mina tusen dumma frågor, förvirrade pappersarbete och onödiga avstämningar. Och dessutom önskade oss välkomna åter.

Och alla mina egna hjältar. Vars främsta uppgift kanske inte var just att ringa och kolla om Oslo var bokat eller dela ut böcker efteråt, men mest att supporta så att jag kunde hålla mig lugn. Grymt. Rockar.

Summerar MÅNDAGEN med att konstatera att jag återigen spenderat 12 timmar på jobbet. Men att dagens 12 timmar markerar slutet på en period. Det är dags att lämna över. Lämna tillbaka. Både bäbisarna jag har lånat och de som är mina egna.

Konstaterar att jag avslutade med flaggan i topp. Och att jag rockar.


01 november 2009

Måndagen

Det enda de senaste veckorna har handlat om har varit imorgon. Jag orkar inte ens fundera mer på det nu, och jag vet att ingen orkar läsa mer om det nu. Jag ska ta bilder. Ni får se sen vad som hände.

Under tiden kan jag konstatera att en hype kan skapas snabbt och dö lika fort. Syftar såklart på matchen mellan blåvitt och AIK idag. Hade ingen koll, blev informerad från flera håll, bombarderad på nätet, hoppfull, besviken och gick sedan tillbaka till total likgiltighet. Inom loppet av tre timmar.

Har flyttat mig nu. Två meter bort. Som egen liten ö, isolerad från resten av informationsavdelningen. Snart tillhör jag inte längre. I am a rock.

Magi på Berns

Tack Poo för en grym kväll.

Man vet att man har lyckats när väckarklockan ringer lagom till man har krullat ihop sig för att sova.

31 oktober 2009

Vit helg på jobbet

Måndag. Snart dags. Jag slutade räkna någon gång förra veckan hur många timmar jag har lagt ner på måndagens event. Detta är den skötsamma vita helgen som ska spenderas på jobbet.

Inatt kom vi hem kvart över fyra. Då hade vi dansat och druckit drinkar i flera timmar, sett Röyksopp och Robyn i konsert och skvallrat loss totalt.

Ska snart rulla Poo ur soffan och gå till Söder. Jobbet väntar.

26 oktober 2009

Intervjuer

Det känns bra. Men konkurrensen är stenhård. Kanske var jag lite för bekväm. Inte på min vakt. Kan ändå inte tycka att jag gjorde dåligt ifrån mig. Jag körde på, var Sussie ut i fingerspetsarna. Och nu vill jag ha det ännu mer.

Wesslan, du kanske får sällis.

Promenadkompis

Det här är en av mina promenadkompisar.

25 oktober 2009

Summan är konstant

Summan av ens laster är tydligen konstant. Inte lika för alla, men konstant. Jag är skeptisk, det känns som ett sätt att komma undan ansvar - och att ursäkta sig själv. Det som däremot ÄR konstant är mitt användande av sociala medier. Detta skönt trendiga uttryck som gör att alla över 40 blir lite avvaktande och inte riktigt vet hur de ska ta sig an diskussionen.
Mitt twittrande har i alla fall utan tvekan tagit tid från mitt facebookande (där är en mening man INTE trodde man skulle bruka för tio år sen). Tydligen har det börjat märkas - jag är eftersökt på fejan. Jag gillar Twitter mer och mer. Efterhand som användandet av Facebook har förändrats och glidit mer åt eventinbjudningar och bildinformation än interaktion och prat, känner jag mig mer och mer dragen åt det konstanta flödet av kommunikation på Twitter. Kommer på mig själv att formulera mina tankegångar på 140 tecken.
Än så länge är jag ingen aktiv twittrare. Jag ger mig inte in i diskussioner eller återger sånt jag hittar. Än så länge bevakar jag och letar upp mina favoriter - och söker min roll som twittrare. Min tid kommer. Är ju inte direkt känd för att hålla tyst.

Givet med kärlek. För beskydd.

Min mamma är en dryg decimeter kortare än jag. Hon pratar mycket, skrattar som Mutley och hon brukade göra pannkakor till oss när vi kom hem från skolan på fredagar. Min mamma och jag har likadana händer och likadana fötter. Mina är bara lite större. Och jag har ärvt hennes tjocka hår. Ibland tycker jag att jag kan se stora likheter mellan oss på kort på mamma från förr.
Förut, när vi hade hund och häst och ett liv i samma stad sågs vi hela tiden. Nu blir det inte lika ofta. Men i helgen har mamma varit i storstan. Lite shopping, lite vin, ganska mycket mat. Och vi har fortfarande likadana händer.

Fredagen innebar att jag blev av med ett lass som legat över mig och Tove ett tag. Det gick bra och var lyckat. Kvällen slutade sisådär men Edberg lyckades ändå visa sinnesnärvaro nog att kasta in handduken i tid. En sak avbockad, fyrahundra kvar. Ägnar söndagkvällen åt att ladda inför vad som kan bli årets komavecka. Inget annat än fem är acceptabelt. Allt ska preppas. Allt ska migreras. Allt ska avslutas. Närmar mig avskedet med stormsteg. En vecka kvar.

21 oktober 2009

Nya beslut

Så ska man hålla på och ta beslut igen. Vad vill jag nu? Vad vill jag om fem år? Och vad finns inom räckhåll? Allt detta ska redas ut den här veckan. Stay tuned.

Medan du väntar avslutar jag en intensiv dag fylld av kaniner, dvärgar, fåglar och andra misslyckade djur med att titta på fulla svenskar på semester. Tur att man aldrig vare sig dricker eller åker utomlands. Har förresten bokat London nu. Blir en kortis men en välkommen sådan.

Gonatt.

20 oktober 2009

Morgonyoga

Dags för ytterligare en TV-inspelning. Kanske min sista. Det gick bra. Lite sorgligt att det kanske inte blir fler. Men kan ju ändå konstatera att mina inspelningsäventyr har gett en rolig och intressant kontakt att vårda väl.

Yoga. Edberg är ju vig som ett kylskåp med som tur är ganska stark så jag överlevde mitt första pass utan större missöden. Ska nog göra om det. Man kan ju inte bli mindre vig i alla fall.

Dessutom är jag inte så urusel på matte som det kändes efter det där provet förra veckan. Jag är tydligen helt "normal" (jag vet - orkar inte ens kommentera det) och landade på 5,5 av 10. Otroligt med tanke på att jag inte ens hann klart i tid. Aceade givetvis det verbala testet (fattar fortfarande inte varför det kallas verbalt - det var ett läsförståelsetest). Fattas bara annat.

Och så lite sadism från Vasamuseet:

18 oktober 2009

Sex och misslyckade båtar

Titanic. Gå inte och se den utställningen om du är det minsta självmordsbenägen. Det är ingen upplyftande historia. Det krävs bra sällskap och en total avsaknad av hänsyn till andra besökare för att inte bli deprimerad när man besöker den. Dessutom ramlade man ut på en bakgata när besöket var slut. Kanske för att man skulle hinna torka tårarna innan man kom ut bland folk på vägen igen, vad vet jag? I vilket fall kändes det som att man kunde förvänta sig att någon bevänad med kniv skulle hoppa fram när som helst. Oroa dig inte, mjor, jag hade sällskap och det var mitt på dan.
Vasa. Härmed måste jag erkänna att jag nu bevistat detta från mitt håll hårt hånade museum. Ordentligt. Vi såg till att se varje liten del av museet. Och jag måste medge att de varit väldigt kreativa när det gäller att bygga ett museum runt en båt som var ute och åkte i ungefär tio minuter för ett par hundra år sen. Mest intressant var delen "livet ombord" som rent logiskt borde bestått i att man vinkade av folk på kajen innan det var dags att hoppa i livbåtarna. Ye ye, nu är det gjort. Och det noggrannt. Inklusive fotografering av mongoskyltarna.

Resten av kvällen handlade mestadels om sex. Nej, såklart hade jag inte sex - jag gör ju inte sånt mjor, det vet du ju. Min nya kompis är på stördhetsnivå med mig och det blir bara roligare ju mer jag hör. Jag blir inte ofta överraskad av folk och jag gillar väldigt mycket när det händer. En relativt inkompetent kypare uppvägdes av att maten faktiskt lagades av Mario själv.
Jag gillar min söndag.

Den här veckan ska det bli fem. Jag utgår ifrån att tävlingen fortfarande gäller för jag behöver varje uns av motivation jag kan få. Halv fem är inte ok nämligen.

Pontare för övrigt. Mycket kortare än vad han ser ut. Men minst lika cool. Sjukt cool.
Det artar sig.

17 oktober 2009

Dagens citat

Den utlovade storyn med potential från i natt var ännu roligare än jag trodde. Tänker inte återberätta den, det får objektet göra själv vid tillfälle. Men dagens citat är hämtat från det samtalet.

"Jag har hans tuggummi på mitt vardagsrumsbord. Jag slänger ut det också."

Idag är det dags att börja slåss med körerna igen. Undrar om Roger Pontare är lika stor som han ser ut på bild.

Kommunikationsvägar

Första rapporten inkom redan i natt. En mycket intressant rapport som jag inte har kunnat följa upp än, men som utlovar en rolig story.
Klockan nio kom dagens morgonpiggaste inrapportering. Den har precis följts upp av nästa yrvakne spelare från igår. Kvällen är därmed i stort sett kartlagd. Klockan är inte ens elva. I like kommunikation.

Jag saknar inte Göteborg speciellt mycket. Mest folket som bor där. Och ibland humorn. Så det här var roligt (klockrent) i morse.

Ibland får jag en känsla av att jag räcker

Jag har precis tagit nattens promenad hem. Idag hade jag tänkt att gå själv men efter ordentligt övervägande tog jag sällskap av Poo. Jag har en lillasyster som är ganska klok ibland.

Jag är fullt medveten om att jag är stängd. Jag vet ingen (utom Poo) som inte förväntar sig att jag ska vara något annat än glad. Jag är den som ger energi, alltid skrattar, alltid är rolig och glad. Alltid stark och alltid tillgänglig.
Jag är också fullt medveten om att det är att underskatta min omgivning och inte ge mina människor the benefit of the doubt att kunna visa något annat. Men det är väldigt svårt. Svårt på allvar.

Det står ett glas med gammal saft på sängkanten. Tar en slurk. Förvånansvärt gott. Väldigt ung Christian Slater på tv.

Ibland får jag en känsla av att jag räcker. Den brukar gå över ganska snabbt.
Vem skulle tycka om en Sussie som är svag?

16 oktober 2009

Stövelproblem?

Ytterligare två par inköpta på lunchen idag. Bör man klassificera detta som ett problem snart?

Tänkte precis lägga in en bild på det ena paret men jag ångrar mig. Jag är ingen modebloggare. Om du är intressant nog att umgås med kommer du förr eller senare att få se dem i alla fall.

Dömd från start

Hon hade kunnat göra stora saker. Men hon hade aldrig en ärlig chans.


15 oktober 2009

Usel

Alltså, den här veckan har nästan tagit knäcken på mig. Nästan. Det är kallt, mörkt och blåsigt. Jag har misslyckats med att gå upp och träna två mornar av fyra och jag har mensvärk mest hela tiden. Dessutom är det kaos på jobbet.
För att toppa detta har jag idag avslutat arbetsdagen med att göra ett par tester som hänger ihop med mina jobbansökningar. Personlighetstest CHECK. Jag känner mig själv. Kommer framstå som en översocial arbetsnarkoman med storhetsvansinne. Helt korrekt med andra ord. Verbalt färdighetstest CHECK. Visserligen hade jag ett fel på provomgången, men det var ju testet som hade fel i facit, det fattar ju vem som helst. Jag om någon vet hur man tolkar en text. Matematiskt färdighetstest CHECK. Skjut mig. Jag hann inte ens klart inom tidsramen, fattade kanske hälften av frågorna överhuvudtaget och har förmodligen lyckats skrapa ihop ett eller två rätt. Siffror och Edberg - dålig matchning.


Jag är usel på matte. CHECK.

Äntligen!

- Men kan du vara TYST, jävla Edberg.
- Men håller jag på och filmar medan jag pratar i telefon?
- Men herregud jävla människa vad tjatig, jag sätter in en bild på några jordnötter.
- Lysekilsposten! Jag älskar dem!

Tove är hemma igen. Vift, vift.

14 oktober 2009

Back to basics

Jag glömde! Det är ju rosa månad. Dags att flytta tillbaka till det ursprungliga Sussie.

Nu kör vi

Jag hade glömt. På riktigt. Jag trodde att jag visste vad som väntade och var beredd men icke. Minnet är så sjukt selektivt. Idag var det mössa på och premiär för vinterjackan när jag gick till gymmet. Hade knästrumps-premiär i natt. Det är bara att konstatera att det är höst igen. På riktigt. Kallt.

Det började snöa ungefär samtidigt som jag passerade slottet i morse. Jag började skratta. För vi hatar det verkligen. Vi hatar att frysa. Vi hatar mörkret, kylan, vinden, vätan och blåsten. Det ska skottas, kläs på tjugo kilo kläder, klafsas, halkas, skrapas rutor och sandas. Vi hatar det. Men vi står ut. Av någon outgrundlig anledning står vi ut med det halva året. Vet inte om det är för att vi vet att det kommer en vår efteråt. Förr trodde jag det, men jag blir alltmer skeptisk. För det är fan inte värt det. Jag tror att det är för att vi är tuffa helt enkelt. Vintern är en utmaning och den ska genomlidas. Till varje pris. Martyrer eller idioter, kalla oss vilket som. Vi är nordbor.

Oavsett vilket är det dags nu. Upp till bevis. För nu börjar det.


13 oktober 2009

Jag har en jättecool kompis

Han är så cool att han fick vara med i Nyhetsmorgon. Och höll sig till sina budskap. Coolt.

12 oktober 2009

Influensatider = handsprit

Tack Tomas!


Är det tack och adjö?

Jag har en kompis som hänger med mig nästan överallt - alltid. Vi har skuttat runt i Central Park. Vi har badat i Västindien. Vi har cruisat Red Light i Amsterdam, vi har shoppat i London, ridit i Skagen och slappat på en filt i Berlin. Vi har festat så många gånger ihop att jag har tappat räkningen. Som tur är har min kompis en osviklig förmåga att dokumentera allt vi gör så att jag kommer ihåg dagen efter.
Men idag får jag ingen kontakt. Är detta slutet på en oförglömlig vänskap? Och är det verkligen meningen att en så äventyrlig liten polare ska sluta sina dagar på Kvarnen av alla ställen? Idag ska jag gå till kameradoktorn på lunchen.

11 oktober 2009

Allt är kommunikation

Även en poke.

Vad pågår

Man kommer hem glad i hågen strax före fyra. Lilla Too snarkar i soffan och allt är frid och fröjd. Tills man upptäcker att allt som visas är SVT24 och Åsa-Nisse. Åsa-Nisse borde vara förbjudet efter 16:00, 12 års ålder och ett iQ på 25.
Sen ramlar jag nästan av sängen när jag ser den nya stilen Filip Struwe har lagt sig till med. Termen "creddiga glasögon" - tack för den - har fått en talesperson. Bra där.
Filip berättar att jättemånga svenskar har gripits i Köpenhamn efter - ooooo - ödesmatchen mot Danmark. Det gick ju inte så bra. Tyvärr har tydligen danska supportrar kommit till pubar där det suttit svenskar och varit så hotfulla att svenskarna känt sig tvungna att vandalisera inredningen på krogen i fråga. Stackarna. Finn valfri mängd fel säger jag, och skit i om de kommer hem eller inte. Ingen kommer sakna dem.

Själv hämtar jag en film nu så jag slipper drabbas av mer svensk TV innan jag somnar. Sinnet är svagt nog så här dags på natten.

10 oktober 2009

Citat från kvällen

3x Edberg, en Stener o en norrlänning.

Skönt ändå att han har uppgraderat sig till kostym.
JA, han heter Safari. På riktigt.
Schhhhhhhhhhhhhhh
Han ser ut som Kurt Cobain.
Ich bin nicht Klaus.
Schhhhhhhhhhhhhhh
Auouooooooooaoaaaaaa
Lite charmigt att man kan möblera in sig i ditt skrev. Bygga bo där.
Vad är det för dvärg? - Det är ett barn.
Har du druckit av saften med din tonfiskmun?
Han ser dansk ut. Mads Mikkelsen-aktig.
Schhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
Smular du av chokladen?
Alltså hon nuddade mig verkligen.
Doppa namn. - Eee menar du name-droppa?
"... slickar högerkanten." - Slickar röv i kanten???
Ska du inte be om lov innan du snor en massa citat från oss öööö?
Schhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh
Fan vilken bra kondition domaren måste ha.
Han står och tar sig i rumpan.
Alltså fotbollskillar... söta. Man borde gå på lite matcher.
Men jag har ju inte ens en hatt.
Jag tappade den i toaletten. Till slut gav den bara upp.
(i sång): Söta du låt oss inte diskutera din hatt. Du har nog att göra med att sitta bak i bilen. Vi har det bra vi här bak i bilen och vill ej va med om nån hatt.
Jag äger sköldpaddor.
Nån måste ju ha sagt det, du kan ju inte bara hitta på saker.
Måtte djävulen ta alla djur.

08 oktober 2009

Ge mig lite beröm

Dag 4 och det blir värre och värre att gå upp. Idag regnade det i alla fall inte när jag gick till gymmet. Jag kunde även konstatera att det någonstans lönar sig - kanske inte att träna varje dag - men att träna igen överhuvudtaget. Idag sprang jag milen för första gången på väldigt länge. Och jag gjorde det under timmen. Och jag gjorde det tjugo över fem på morgonen.

Gårdagens positiva överraskning var att jag blev riktigt sugen på jobbet jag har sökt. Intervjun gick bra dessutom. Gårdagens icke-överraskning var att jag fick precis vad jag förväntade mig - trots att jag ansträngde mig och utmanade mig själv - på kvällen. Men att jag genomförde är värt lite cred tycker jag.
Så sammanlagt är jag ganska bra idag.

Ikväll kommer Too.

OCH - oroa er inte. Jag gjorde lite dips också för att träningspasset skulle överskrida en timme.

05 oktober 2009

Boots - en vanlig dag på TK24

04:30 Klockan ringer. Min första impuls är att slänga ut den genom balkongdörren, men jag minns ganska snabbt att dörren varit stängd i natt. Nästa sak jag minns är att jag tävlar.
04:31 Går upp. Det är lite vingligt.
04:52 Stapplar ut på Karlavägen. Det är kallt som fan.
05:07 Garnisonen är inte tänt ännu. Slår nästan ihjäl mig på väg upp till gymmet. Ska komma ihåg att lyfta på fötterna när jag går i trappor.
07:09 Lägger mig tillrätta i solariet. Somnar omedelbart.
07:34 Vaknar av att solariet piper och har släckt sig.
09:01 Anländer repan. Helena pratar om kommande Berlin-resa och jag tipsar om ostron på KaDeWe.
09:03 Anländer info. Briefar Tove om pokerkvällen och min medvetslösa söndag. Tove har inte resfeber.
10:30 SMS:ar Fred och grattar på födelsedagen
11:00 Coachingmöte. Vi avhandlar kommande jätteevent och lite annat smått och gott.
12:03 Möter upp norrländskan i repan och knatar bort till Thai.
12:49 Impulsköper Eccostövlar - informationsavdelningsanpassade och godkända av chefen
12:53 Impulsköper bling - för att väga upp för inköpet av vuxna stövlar
13:17 Återvänder till kontoret 1800 kr fattigare
14:43 Korvprovning i puben
14:59 Fred svarar på SMS:et att han inte vet vem det är som har skickat det
15:23 En av danskarna från i somras hör otippat av sig på MSN. Han har fått tag i biljett till matchen i Köpenhamn på lördag och vill bara mobba mig lite.
16:17 VD:n tittar förbi och jag visar mina nya stövlar.
17:17 Tove åker till Sicilien
17:54 Ännu en ansträngande dag på informationsavdelningen går mot sitt slut. Tar på mig de nya stövlarna och går hem.